Filmer att se om och om igen...

"Nobody puts Baby in a corner..." är en oförglömlig replik i en av de filmer jag aldrig tröttnar på utan kan se om och om igen.

För oss som var tonåringar på 1980-talet är naturligtvis Dirty dancing (1987) med Patrick Swayze och Jennifer Grey en film som vi aldrig glömmer. Jag såg den minst fem gånger på bio och därefter otaliga gånger på video. Vem kommer väl inte ihåg den oförglömliga repliken i slutet av filmen: ”Nobody puts Baby in a corner…” Ett filmtips även för dagens ungdomar!

En annan film att minnas är Pretty woman (1990) med Julia Roberts och Richard Gere. En riktig askungesaga, inte särskilt trovärdig men ack så underbar…

Farliga sinnen (1995) med Michelle Pfeiffer handlar om en lärare som mot alla odds lyckas vinna förtroende hos en klass med ”besvärliga” elever. Jag vet inte riktigt varför jag gillar denna film, men jag gråter varje gång jag ser den.

En otroligt mysig film är Presidenten och miss Wade (1995) som jag för första gången såg i ett flygplan mellan New York och Los Angeles 1996. I huvudrollerna ser vi Michael Douglas som USA:s president och underbara Annette Bening som spelar lobbyist. Presidenten är änkeman och fattar tycke för den tuffa lobbyisten. Men det ska visa sig att det inte är helt lätt att dejta en kvinna när man är president.

Två filmer från England respektive Irland värda att se om och om igen är Brassed off (1996) och The Commitments (1991).

Handlingen i Brassed off kretsar kring en blåsorkester i ett gruvarbetarsamhälle i England. Gruvan hotas av nedläggning och invånarna i samhället håller på att ge upp. Medlemmarna i blåsorkestern utökas en dag av en ung kvinna (Tara Fitzgerald) med rötterna i samhället. Vacker musik (och lite romantik) utlovas.

Mer härlig musik i The Commitments som blivit något av en kultfilm. Den handlar om Jimmy Rabitte som sätter ihop ett soulband av de mest omaka personer. Dublinbandet låg etta på alla topplistor efter filmen och Andrew Strong som spelade Deco i filmen släppte ett par soloskivor.

Slutligen min absoluta favoritfilm, nämligen Bara en natt (1995) med Ethan Hawke och Julie Delpy. Kan en film bli mer romantisk än så här? Egentligen saknar filmen handling utan består mest av en massa prat, men den är ju så vacker! En uppföljare kom 2004, Bara en dag. Äntligen skulle man få veta vad som hände sedan! Inte lika bra, men fullt sevärd.